måndag 15 augusti 2011

Lekträff och hälsningsträning hos Maria&Siri!

Idag åkte vi till Siviken för att träffa Maria och syster Siri. Vi hade lite otur med vädret eftersom det regnade men med regnkläder på mig och Maria var vi fit for fight! De har så himla bra och stor tomt så när vi kommer brukar vi gå på lite stigar och vi kan ha hundarna lösa eftersom man inte träffar på någon där. Det är skönt för Zixten att få vara lite fri och härja som han vill så vi tycker det är superskönt att få komma ut på landet lite :) 

 Vovvarna lekte och drog varandra i öronen och rusade fram som två ångvältar, precis som vanligt med andra ord. Zixten fick syn på deras nya tillskott i familjen, den lilla söta kattungen Gismo, och givetvis jagade han Gismo upp i ett träd. Siri hjälpte Zixten att jaga upp Gismo (Gismo hade ingen hjälp där inte). Maria tänkte att hon skulle hjälpa Gismo att komma ner från trädet men de två bestarna var sugna på att jaga den lilla pisen lite till så de hoppade på stackars Maria som fick kasta sig ner för en sluttning. Har man busiga vovvar så har man =) Gismo kom i varje fall till rätta och fick stanna inne i huset medan Zixten var på besök.

Vi övade väldigt mycket på att kunna hälsa på hundarna idag. Våra vovvar har lite svårt att hålla alla tassarna på backen och vill gärna hoppa upp å slicka folk i ansiktet. Detta är jättejobbigt eftersom det är svårt att låta vem som helst klappa dem. Vi övade så att Maria fick hälsa på Zixten och jag på Siri. När de hoppade röt vi "nej" eller harklade oss. När de var duktiga och satte sig så klappade vi dem och gav dem godis. Tanken är att deras intensitet vid hälsandet ska dämpas och med tiden hoppas vi att de inte kommer hoppa alls (guud vad jag längtar till den dagen). Jag har träffat en hundpyskolog (hon är förövrigt vår kantarellinstruktör) och hon tror att vi kan komma tillrätta med detta inom några veckor. Så nu är det stenhård träning som gäller och Zixten ska få hälsa på många människor (men bara människor som klarar av att göra denna övning.) Har man en 40 kilo labrador som hoppar så klarar inte vem som helst av att stå upprätt, det är även många som inte klarar av att säga "nej" ordentligt utan en del börjar skratta eller säger "det är ingen fara". Men det är det faktiskt! Så frivilliga får gärna höra av sig =)

(Bilderna är tagna från förra året, vovvarna har växt en del sedan dess kan jag lova).

1 kommentar:

  1. Vad fina dem är! :) å jag är så klart frivillig så fort jag är "hemma" på besök ;) kram

    SvaraRadera